Historien

Karl Forsström Ab:s historia börjar från år 1882. Sjökaptenen Karl Teodor Forsström grundade då bolaget Förby Kalkbruksbolag, som ursprungligen hade 27 aktieägare. Bolaget utvecklade brytning och transport av kalksten och byggde en krossanläggning. Snart köpte upp Forsström alla aktier och började utveckla företaget vidare. Detta var början på den industriella förädlingen av kalksten i Förby och Finland.

Under årens lopp har kalken brutits djupare och djupare och stenen har lyfts upp genom fyra olika schakt. Med ny teknik har den vita stenen krossats och malts till allt finare produkter för olika industrier. Nya fabriksbyggnader och olika bryggkonstruktioner har format landskapet i området på ön Storö i Finby.

Efter att gruvdriften på nivån + 530 upphörde 2009 fortsätter Karl Forsström Ab att verka som ett familjeföretag inom övriga verksamhetsområden, av vilka vissa har varit en del av företaget i mer än 100 år. Hit hör skogs- och jordbruk, småbåtshamnen Förby Marina, uthyrnings- och investeringsverksamhet samt skötsel av grönområden.

Sjökapten Karl Teodor ForsströmLuftbild över industriområdet samt småbåtshamnen på 1980-talet
Brytning av kalksten i Bastböle dagbrott i början på 1900-talet
Första gruvschaktet i dagbrottet
Män i gruvan på 1930-talet

Brytning av kalksten från dagbrott
Till en början bröts kalksten från dagbrott med enkla metoder och transporterades med vagnar för bränning.

Det första schaktet där stenen togs ut ur dagbrottet för krossning och malning.

Arbetet i gruvan krävde stor noggrannhet och var ofta fysiskt krävande. Underjordisk kalkstensbrytning inleddes 1906. Företaget anställde hundratals invånare på orten och yrkesarbetare bl.a. i gruvan, fabriken, elverkstaden, träverkstaden, mekaniska verkstaden, jordbruket, sjöfarten och skogsbruket.

Nytt gruvtorn
Det så kallade gamla gruvtornet, gruvschakt 1 (KK1) färdigställdes 1937 och var i bruk fram till 1950-talet. Det användes för att lyfta sten från nivå +107. I den ljusa byggnaden fanns lyftmaskineriet, arbetsledningens kontor och tryckluftscentralen.

Gruvtornet hade siktar som sorterade stenarna i sex olika storlekar. Nere vid tornet krossades de största stenarna med en slägga innan de lastades i vagnar för vidare transport till fabriken.

Karl Forsström Ab:s kalkfabrik på 1950-talet, sedd från berget Mustamäki. På bilden syns gruvschakt 2 (KK2), krossen och stensorteringen.

Första gruvtornetFabriksområdet på 1950-talet

Förädling av kalksten går vidare
Fabriksområdet på 1960-talet. Finncarb finmalningsanläggning är ny. De finaste malda produkterna såldes till pappers- och färgindustrin. De något grövre kvaliteterna såldes till byggindustrin.

Fabriksområdet på 1960-talet
Förutom industriområdet visar en flygbild från 1970-talet gamla lagerlokaler, vågbrytare byggda av sidosten och en liten småbåtshamn.
Luftbild på industriområdet på 1970-talet
Borrningsutrustning från gruvan
Nya schaktet, KK3.
Gruvmän på väg till arbetet på 1980-talet

Våtmalning och ett nytt gruvschakt
Med det nya schaktet (KK3) och utbyggnad av anläggningen på 1980-talet utvanns kalksten från allt djupare nivåer och användes för att producera allt finare slurryprodukter, som användes som bestrykningsmaterial för finpapper.

Resan till arbetsplatsen gjordes i en vagn, som på gruvspråk kallades för "hund". Gruvschakt 3 har en lutning på 52°.

Borrning i gruvan kräver tung utrustning. En långhålsborrmaskin användes för borrning, bultning och provtagning.

Karl och Olivia
Karl Forsströms (1850-1912) karriär började som handelsman och skeppare. Han seglade på haven i åtta års tid. Han förutsåg den växande efterfrågan på produkter som framställts av kalksten och började målmedvetet utveckla de rika kalkstensfyndigheterna i Finby och de omgivande kommunerna. Förutom Förby kalkfabrik var han med och grunda Lojo kalkfabrik och gjorde beräkningar för driften av Ruskeala marmor.

Karl Forsström var också en pionjär inom andra branscher som handel, sjöfart, jordbruk och skolväsende. Han var en utpräglad entreprenör och tog ofta stora risker.

Karls hustru Olivia (född Eklund) var arbetsam och ekonomisk. Hon var glad och lugn till sin natur och skötte om hushåll och jordbruk på flera gårdar samt mejeriet på Förby gård. Paret arbetade som ett team och kompletterade varandra. Tillsammans tog de hand om familjeföretaget, anställda och sina barn.

Karl Teodor Forsström tillsammans med sin hustru Olivian

I skärgården vid havet
För transport av kalkprodukter hade företaget bogserbåtar och flera pråmar samt sjökaptener på sin lönelista. Den isbrytande bogserbåten Förby var ett djärvt projekt av Karl Forsström, som utan erfarenhet och utan ordentlig maskinutrustning byggde den isbrytande bogserbåten Förby år 1910 med hjälp av en dansk förman.

Skrovet var byggt av nitade stålplåtar och hade en lastkapacitet på 84,31 bruttoregisterton. Fartyget var 24,1 m långt och 5,25 m brett.

Förby hyrdes ut som isbrytare till Åbo stad och efter andra världskriget förlorades det som krigsskadestånd till Sovjetunionen år 1945.

Vågbrytarna, som är byggda av sidosten, bildar en skyddad hamnbassäng vid fabrikens strand. Förby småbåtshamn är hemhamn för många segel- och motorbåtar.

Bogserbåten Förby Båtar i småbåtshamnen på 1980-talet

Skogsförvaltning i Pettu
Under de sista åren av sitt liv blev Karl Forsström intresserad av skogsbruk, vilket han utövade på gårdarna Pettu Lillgård och Pettu Storgård. Efter faderns död fortsatte sönerna Filip och Fredrik planeringsarbete tillsammans med skogsstudenten Torsten Rancken före första världskriget. På Pettu experimenterade de framgångsrikt med odling av flera mer exotiska trädarter.

På bilden stockar i Pettu Näsmalmviken år 1932.

Många expeditioner besökte Pettu för att lära sig mer om de avancerade skogsbruksmetoder som praktiserades där. Den tredje världskongressen för skogsbruk, som hölls i Finland, gjorde en studieresa till Pettu.

På bilden gårdsfolket i tallskogen år 1932.

Stockar i Pettu Näsmalms viken år 1932Gårdsfolket i tallskogen år 1932.